För några veckor sedan blev jag uppringd av en lokal tidning i grannkommunen. De ville ha en kommentar om hur jag som IT-pedagog ser på lärares och rektorers användande av Facebook. Ni kan läsa artikeln här. Känslan är väl som alltid att det saknas saker i artikeln, saker jag sa och som jag borde sagt. Jag har också skrivit om Facebook tidigare i bloggen, det hittar du här.

Det är egentligen inget konstigt att lärare använder Facebook, inget konstigare än att någon annan gör det. Men det som sätter det på sin spets är vilka vänner man har och lägger till. Var går gränsen för vänner på Facebook? Det varierar från person till person. Vissa har enbart nära vänner, andra skulle man kunna tro samlar på vänner och lägger till vem som helst fast man inte känner dem. Här uppstår nog lite svårigheter. Ska man som lärare ha elever som vänner?

När man använder Facebook får man nog ställa sig frågan om vilket syfte man har med användandet. Ska det vara enbart privat, enbart yrkesrelaterat eller ska man ha både ock. Och det är när man väljer både ock som man måste fundera lite. Det jag skriver i min logg på Facebook blir synligt för mig och mina vänner. Har jag då valt elever som vänner kan jag inte skriva något som jag inte skulle kunna säga till dem när jag träffar dem i min yrkesroll. Då kan jag inte bli för privat kanske, eller kan jag det? Personlig men inte privat är det många som har som riktlinje i elevrelationer. Den jag är med mina elever när jag träffar dem utanför nätet måste jag vara när jag sedan träffar dem på nätet.

Men jag måste också tänka på vad jag skriver i mina vänners logg. Jag vet ju inte vilka de har lagt till som vänner heller. Det jag skriver i en väns logg läses av alla vännerna där.

Jag uppmuntrar verkligen lärare att prova använda Facebook. Dessa frågor som kommer upp är intressanta och det är först när man använder en nätgemenskap själv som man börjar förstå våra elevers nätaktiviteter. Det har oftast pratats om elevers använande av sociala medier av olika slag och lärare har blivit uppmuntrade att t.ex. skapa konto på lunarstorm m.fl. Men det är först  när man hittar en nätgemenskap som fyller ett syfte för mig själv som jag faktiskt börjar närma mig en förståelse. Det är först då jag om lärare kan förstå elevernas behov av nätkontakter. Jag kan förstå den ensamma elevens behov av att träffa andra på nätet, och kan också kanske förstå på ett annat sätt hur lätt det kan gå fel om vi vuxna inte finns där som stöd i användandet. Viktigast av allt är föräldrars förståelse och stöd. Så jag vill även uppmuntra föräldrar att använda Facebook för att förstå sina barns behov och nätanvändande.

Min dotter är en frekvent användare av MSN och Bilddagboken. När hon inte varit uppkopplad på ett tag kan hon ibland uttrycka det så att hon har väldigt mycket att göra på Bilddagboken. Hon vill inte missa sina vänner där. Jag känner precis samma känsla med Facebook. Jag vill inte missa mina vänner där heller. Det fyller ett syfte att finnas där. Där har jag visserligen vänner som jag träffar då och då utanför nätet, men jag har också vänner jag sällan ser annars, som bor långt bort. Det är lättare att ha en kontinuerlig kontakt via Facebook än via telefon. Det räcker att ibland läsa en mening, en statusuppdatering, så känner man att man är med, vet vad den andra personen gör eller har gjort. Jag har också en kontakt med kollegor runt om i landet och får på den vägen tips och idéer inom yrket.

När man pratar med andra som inte har Facebook får man ofta kommentaren att de föredrar den verkliga kontakten. Varför är inte Facebook en verklig kontakt? Är det en kontakt som är overklig? Facebook ersätter inte det viktiga mötet mellan människor, men det kompletterar och fyller en funktion i vår värld som tenderar att bli allt mer och mer tidspressad i vissa situationer.

Jag tror jag har skrivit det förut och skriver det igen, ibland känns det som om Internet är en plats nära mig,  runt hörnet. Facebook bidrog nog till att det kom närmare.