• Kategorier

  Välj kategori Blandat Blogg En-till-en Facebook Fritid GNU Golf Interaktiva skrivtavlor Internet IT IT-pedagogik IUP Pedagogik PIM Sociala medier

• Länkar

  • IT för pedagoger
  • IT-pedagoger
  • IT-pedagogiskt forum
  • ITPF
  • Multimediabyrån
  • Pedagogbloggar
  • PIM

Det blir fjärde året i år som jag åker till BETT. Egentligen tänkte jag först stått över, ekonomin visar sig inte från sin bästa sida i vår kommun just nu tyvärr. Men så får jag möjligheten att föreläsa och berätta om Trollhättans satsningar och arbeten med interaktiva skrivtavlor. Det kan man inte motstå, det är roligt att berätta hur vi tänkt och gjort, och hur vi borde tänkt och gjort, och hur vi nu tänker och gör.
Så på onsdag bär det iväg mot London igen, denna trevliga stad. Och jag hoppas få med mig insptiration tillbaka till Trollhättan. BETT – väntar du på mig????

Idag har jag varit på första dagen av Rådslag om IKT i lärarutbildningen. Det är intressanta synpunkter, aspekter, tankar, funderingar som föds när akademien och forskning möter verksamhet.

Det som slår mig, och jag inte riktigt trodde skulle komma, var kritiken mot verksamheten för all satsning på teknik som görs, och att vi så lätt blir fast i en leverantörs klor. Kritik mot alla Mac-kommuner framför allt. Och det är klart att de har rätt i många tankar, men det är inte ett enkelt val vi gör i kommunerna. Och vad har vi att välja på. För allt går så fort i denna världen och vi måste göra något typ av val. Spelar det roll vilket vi väljer, är det inte vad vi gör med verktygen i sig som ska vara fokus?

En viktig diskussion är hur lärarutbildningen förbereder våra blivande lärare för den IKT-värld de möter i skolan, eller för den önskade IKT-värld är väl kanske bättre sanning. Jag har en övertygelse om att det är en röd tråd genom ledarskapet och lärandet oavsett vilken nivå i hierarkin vi befinner oss. Om jag som lärare vill att eleverna ska använda IKT i sitt lärande, måste jag också använda IKT. Om jag som rektor vill att lärare ska använda IKT som redskap måste även jag använda IKT när jag leder mina lärare. Om jag som lärarutbildare vill att lärarstudenterna ska använda IKT när de blir färdiga lärare måste även jag som lärarutbildare använda IKT i min undervisning. Människan gör inte som vi säger, den gör som vi gör. Tänk om vi kunde komma dit, då har vi kommit långt.

En av våra skolor är med i ett projekt – GNU – gränsöverskridande nordisk undervisning. Det är ett mycket spännande projekt, men bra för att vi är skolor som har hög digitaliseringsstandard gör det inte så enkelt att få kontakt. Vår skola, Kronan, har en partnerskola i Norge och en i Danmark. Nu vill de ha videomöten, verkligen kul! Lärarna och eleverna vill träffa varandra digitalt. Vilka möjligheter jag kan se. Då var det bara att sopa bort alla hinder…..

Hinder blev verktygen, förvånande eller? Danmark kan köpa Skype, vi kan använda gratisversionen, men Norge får inte köra Skype i nätet för deras IT-avdelning. Ok, där försvann det alternativet. Då hittade jag ooVoo, funkar ungefär på samma sätt men med fler videosessioner samtidigt än Skype på gratisversionen. Då får Danmark inte installera det på sina datorer, men Norge får köra ooVoo i nätverket. Ok, då försvann nog det alternativet också. Nu återstår Google+, en hangout där. Hyfsad bildkvalitet, möjligheter för fortsatt nätverkande digitalt på olika sätt, dock lite sämre möjlighet att se alla på en gång. Google+ verkar hoppa mellan videosessionerna på något sätt.

Videomötet är planerat på måndag, och nu vet inte Danmark om de fixar att få till det med Google+ tills dess. Osäker mark det här, men spännande är det. Nu ska vi se vilket verktyg det blir i slutändan. Men hindren är och förblir vad IT säger att man får göra på datorerna och i nätet i de olika länderna. Och varför ser man så olika på vad som är ok? Kan ju börja undra vad som är farligt och vem som säger det.

Men spännande är det…..

Idag har jag varit på möte i golfklubben. Det diskuterades en hel del marknadsföring, information och kommunikation. Hur gör vi för att golf ska bli klassat som friskvård och som idrott? Hur marknadsför vi golfen utanför vår klubb? En av delarna som händer nu är att även golfklubbarna börjar synas i sociala medier. Vår golfklubb har en facebook-sida. Just nu är det ungefär 10 % av våra medlemmar som gillar sidan. Nu satsar vi vidare på att prata om sociala medier i stort. Hur ska vi finnas och synas i den omvärlden och samhälle vi lever i. En annan spännande fråga är om golf-pron på klubben får vara facebookvän med sina adepter? Precis samma diskussion som får lärare vara facebookvän med sina elever…… Spännande…..vilka likheter och paralleller ser och drar jag, jag som diskuterar detta dagligen i skolvärlden. Fortsättning lär följa…..

Idag höll jag och Ingrid Skoog ett kortare föredrag om hur Smartboarden används i Trollhättan. Det är en liten skara på nätverksmötena, vilket är synd. Det är en möjlighet att lyssna till olika vinklar av IKT i undervisningen utan att det kostar något mer än tid. Men tid är av någon anledningen en bristvara. Vi jagar tid hela tiden. Vi vill få verktyg som ska spara tid åt oss, så vi får tid till annat. Men till vad? Vad ska vi istället lägga tiden på, Är inte tid för inspiration, skolutveckling och  mitt eget lärande värt att satsa min tid på? Jo, klart det är värt det svara nog de flesta. Men tiden räcker inte alltid till det också….. Men vad är då viktigare som gör att vi prioriterar bort skolutveckling?

Förutom kaffe och smörgås så var det Jonas Hällebrand från Gunneboskolan som startade min dag på Mötesplats skola. Jonas lyfte direkt frågan om man ska kalla sig IKT-pedagog eller IT-pedagog. Det är en gammal fråga men det blev för mig en ny del när Jonas konstaterar att det nog i framtiden kommer bli I-pedagog. Men varför inte IK-pedagog. Information och kommunikation är det vi kommer arbeta med.

Det är alltid intressant att göra hur andra arbetar, både skolor och kommuner. Jonas kommer från en skola med Portfolioarbete inspirerat från Nya Zeeland. En viktig lärdom att ta med sig är att det är inte själva portfolion som är viktig, det är sättet att arbeta. All lära sig att lära. Processerna är de viktiga. Reflektion och dokumentation. Mål och utvärdering. Och det salotugena förhållningssättet. På Gunneboskolan har man även kommit väldigt långt med elevledda utvecklingssamtal. Tänk dig att som pedagog kunna sitta på ett utvecklingssamtal, luta sig bakåt och lyssna på eleven som själv håller i sitt utvecklingssamtal.

Den skönlitterära boken kommer aldrig dö, men däremot faktaboken är döende. På Gunneboskolan använder man skönlitteraturen aktivt i skolarbetet hela tiden. Den är en gemensam utgångspunkt och resurs i temaarbeten på olika sätt. Däremot är faktaboken på väg ut, den information som finns i den hittar vi idag på Internet och lite till dessutom.

Det är inte alltid en extra lärare är den bästa lösningen. En lärare kostar lika mycket som en-till-en för hela skolan. Man måste nog ställa sig frågan om vad tillför den extra läraren och vad tillför en-till-en. Ni behöver inte fundera över vad jag kommer välja….

I Lund har man numera en Kommunikationsavdelning istället för IT-avdelning. Måste fundera lite vidare vad den kan innebära för en kommun som Trollhättan om man tog ett sådant grepp….spännande….

De nya läroplanerna för grundskolan är mycket aktuellt för skolorna och lärarna just nu, Lgr 11. En lärare som har ett klassrum utan en projektor kommer få det väldigt svårt att i framtiden nå det centrala innehållet i respektive ämne. Jag hoppas våra rektorer inser det.

Vi vuxna gör saker på Internet, eleverna är där. Vi är digitala invandrare, de är invånarna. Vi blir aldrig som dem, genom att acceptera det. Vi har lärare idag som känner stress för att de inte kan, deras synsätt måste nog arbetas lite med. Det ska inte vara en stress utan en tillgång.

När eleverna lämnar skolan ska de kunna söka och värdera information på Internet, kunna etik på Internet, känna till möjligheter och faror. Skolan måste lägga upp en handlingsplan för eleverna, hur når vi dit? Och handlingsplanen måste börja med år 1. Vi måste hjälpa dem på vägen, här brister deras kunskaper. Googla eller söka? Vad är det jag vill ha? Hur angriper jag sökningen på bästa sätt? Vem kan man tro på? Vad är relevant? Källkritik ett måste.

Jonas pratar mycket om vad är roligt, att lösa uppgifter med glädje, engagemang och tron på att eleverna klarar av det.

Använd mobiltelefoner till allt ni kan komma på. Eleverna är redan uppkopplade, men när de kommer till skolan måste de koppla ner sig. Skolan stör deras lärande, de tröttnar.

Tänk om – omdefiniera er undervisning och uppgifter. Ge eleverna ett problem, ett problem vi lärare inte har svar på. Prova gärna tysta klassråd, med hjälp av todaysmeet. Man skriver det man säger. Alla kommer till tals, man lär sig vänta på varandra, alla får säga något. Byt ut stationära datorer mot bärbara. Låt eleverna använda mobiltelefoner. Vi måste inte ha kontroll hela tiden.

Efter stor macka och trevligt mingel startar det efterlängtade Teachmeet på Mötesplats Skola, Svenska Mässan i Göteborg. Jubel utbrister när första talaren blir Mats Larsnäs, mr Teachmeet himself. Mats pratar om mobilt lärande. Det som är intressant i det mobila lärandet är att komma utanför klassrummet fast med dagens teknik. Tänk vad tre minuter går fort, och Lisebergsnallen kom förstås flygande genom luften.

Fridaskolan var väl representerade men många möjliga föredragshållare. En av lärarna pratade om Her Big Thing, Google Wave. Men intresse, forskning, användning, fördjupning och att dela med sig. Och så hände de….totalt mörker. Google wave läggs ner. Dags att tänka om. Hon bytte inriktning, nu blev det Shareflow. Boka möten, ladda upp filer, integrera e-post. Kan det vara något tro? Kanske något att testa.

Det är spännande att sitta och lyssna till alla duktiga pedagoger ute på förskolor och skolor. Att sitta här som IT-pedagog handlar mycket om att fånga bollar och kunna inspirera vidare hemma i Trollhättan. Att hitta tipsen och inspirationen kring vart man kan vända sig för att se verkligheten. Ett ställe som intresserade mig är den förskolan i Härryda som aktivt arbetar med IKT i förskolan. Deras vinkel att låta barnen själva använda den teknik som finns, att prova på att fotografera, filma, rita på datorn m.m. för att skaffa sig erfarenheter och kunskaper. Sedan väljer barnen själva vilken teknik de vill använda vid skapande. Det är så vi får kreativa barn. Hoppas de har grundskolor där som tar emot och förvaltar dessa kreativa, skapande barn.

Stor eloge vill jag ge till Anita som pratade om stamning och äger den egna kunskapen och erfarenheten kring vilka svårigheter det har för en människa. Vilka stora steg hon måste tagit i sin egen utveckling och så mycket hon kan lära oss.

Jonas Hällebrandt pratade om omdefiniering. Vilken potential som uppenbarar sig hos datorerna när man omdefinierar sina uppgifter till eleverna. Om att använda bloggen i undervisningen och om det vidgade textbegreppet.

Jag önskar att fler lärare gick på Teachmeet, vilken inspirationskälla till användandet av IKT i förskolan och skolan. Som IT-pedagog går jag däremot inte hit för att jag tror att jag ska lära nytt, men för att träffa likasinnade. När man är så ensam som man är i sitt yrke i en kommun behöver man sina ”kollegor” från övriga landet. Skönt att ni finns.

Lite extra kul blir det när Teachmeet pågår i Stockholm samtidigt och uppkopplingen mot oss ger en höjande effekt. Saknar er i Stockholm.

Jag har ett tag funderat lite över uttrycket IT är ett verktyg. Jag tror inte jag är riktigt klar med mina funderingar men vill ändå skriva ner dem, gärna bolla dem med någon och utveckla dem mer.

Är IT ett verktyg eller hur ska vi uttrycka oss. Fick en tankeställare när jag lyssnade på Elza Dunkels. Hon menade på att IT inte är ett verktyg, det är så mycket mer. Det är en informationkälla, en katalysator, en kommunikationskanal m.m. Att uttrycka det som ett verktyg kan verkligen smalna av vad IT egentligen är.

En annan tankeställare som fick mig att reagera var när någon på förvaltningen uttryckte sig att varför finns det IT-pedagoger, vi har ju inga penn-pedagoger. Så här i efterhand inser jag att det säger mer om honom än om oss IT-pedagoger. Kan det vara så att han inte ser IT som något annat än en ersättning av pennan? Vilket skulle förvåna mig när jag vet vilket befattning han har….

IT ersätter inte pennan som verktyg, det kompetterar. IT ersätter inte skolbiblioteken, det kompletterar. IT ersätter inte böcker, det kompetterar….. IT ger en annan dimension i alla de företeelser vi möte i undervisningen. Kan något som bara är ett verktyg ge det?

I vår förvaltning har det nu bestämts att man inte ska prata om IT-utveckling i Utbildningsförvaltningen utan om verksamhetsutveckling. Det känns bra, det är skolutveckling vi arbetar med. Och visst arbetar vi IT-pedagoger för att behovet av vår yrkesgrupp ska försvinna. Men än så länge behövs vi, och kommer säkert göra det ett tag till.

En onsdagskväll i Skövde stadshuset hade jag förmånen att lyssna på Elza Dunkels  från Umeå universitet prata om sociala medier, nätet, unga och lärande. Föreläsningen anordnades av Lärarförbundet.

Nästan alla vuxna tittar på nätet utifrån sina egna förutsättningar och synvinklar och sedan gissar hur det hänger ihop med ungas nätanvändande. Men enligt Elza blir det då helt bakvänt. Så kan vi inte göra, vi får fel utgångspunkt. Kunskap om unga och nätet måste sättas i ett sammanhang.

De flesta barn har väl utvecklade motstrategier mot vad de uppfattar som negativt på nätet. De har utvecklat det på egen hand, sällan vuxna som är med och arbetar med barnen i frågorna. Ofta lämnas barnen själva att lösa dessa problem.

Det pågår ett lärande vid datorn som vuxna inte alltid känner igen och som skolan inte alltid erkänner, varken processen eller resultatet. Ett kunskapsglapp.

Nätets infödda kommer av en amerikansk forskare som menade på att skillnaden mellan vuxna och barn när det gäller datoranvändandet är lika stor som mellan invandrare och infödda när det gäller språk. Det ska användas som ett pedagogiskt knep. Det är inte ålder som är den viktigaste parametern. Den viktigaste parametern är och förblir kön enligt Elza. Många parametrar påverkar naturligtvis.

Det första man måste ta hänsyn till i digital kompetens är det informella lärandet. Exempel är de engelskkunskaper eleverna får vid onlinespelande av t.ex. World of Warcraft.

Skolan måste bli bättre på talangjakt, lära sig känna igen elevernas egna styrkor, vad de är bra på. Idag är skolan bäst på att hitta elevernas svagheter. Ett diagnostiskt prov är ett ypperligt exempel på det, det är till för att hitta luckorna och täppa till dem.

Hos unga människor kan vi idag också se många exempel på kollektivt lärande. Det kan symboliseras med t.ex. Wikipedia. Styrkan med Wikipedia är bl.a. att det ständigt hålls akutellt. En annan styrka är att eftersom det är många olika som är medskribenter så får man många olika människors olika synvinklar och perspektiv på samma sak. Det stöds av våra styrdokument idag, men inte av läroboken. Den moderna kunskapssynen. En lärobok bygger på väldigt många felkällor; manlig majoritet, etisk tillhörighet, vem har valt ut de som ska ha rätt att skriva innehållet…

Wikipedias viktigaste styrka som pedagogiskt verktyg är att det måste granskas kritiskt av eleverna. Det blir en blåslampa i nacken på oss att vara källkritiska!! Till allt!! Så borde vi se på allt, ur en källkritisk synvinkel. Inte bara det som står på nätet, utan även tidningar och tv. Vi borde träna våra elever i detta. Wikipedia kan inte vara en ensam källa, precis som en SO-bok inte kan vara det. Alltid leta efter källor som är oberoende av varandra.

Wikipedia – tänk att så många människors olika kunskap kan samlas på ett ställe. Människor som aldrig ses. En del av lärandet i det 21:a århundrandet.

Strategier för förändring:

Ny företeelse – Oro – Tillfälliga lösningar – Acceptans – Gott exempel

Läkarna är den yrkeskår som är bäst på att ta till sig ny forskning….och lärare är sämst. Nu blir jag orolig, vad kan vi göra för att vända detta?

Några kritiska frågor att ställa när det kommer nya företeelser:

1. Varför är detta så lockande för unga? Vad är det som ger mer än det tar?

2. Liknar det något vi känner igen?

3. Vilka är de uppenbara nackdelarna?

4. Vilka är de uppenbara fördelarna?

5. Vad har skrivits om detta?

Vuxnas ingång till sociala medier är Facebook. Först med Facebook har vi vuxna känt samma behov och längtan efter att logga in och se om det hänt något, sporadiska kontakter med andra. Detta har jag skrivit om tidigare i min blogg, och nu får jag lite bekräftelse på det när Elza säger samma sak.

Nätmobbning…varför benämner man det så? Är det något annat än mobbning? Vad kallas den andra mobbningen, skolgårdsmobbning? All mobbning följer den mobbade i huvudet, arenan är bara lite olika, många gånger flera arenor. Den mobbningen som sker via nät och mobil kan ge en typ av dokumentation av mobbningen.

Tänk att man förr trodde att plastmaterialet skulle ta över i hemmet, t.ex. plastsoffor. Likaså trodde man att datorn skulle ersätta lärarna….jag ler lite när jag tänker på den tanken. Något vi aldrig skulle tänka nu. Något vi kommer troligtvis se på och le om några år är våra tankar om öppenheten på nätet. En sådan tanke vi har är risken för vad vi lägger ut på nätet, allt finns ju kvar där för alltid, och tänk om din framtida arbetsgivare googlar dig….eller?

Internet använder vi som hjälp att ta udden av det hemska, för att sedan kunna flytta in samtalet i rummet. Samtalet kan fortsätta där när vi ses.

Gränsen mellan vad som är offentligt och vad som är privat förskjuts mellan generationer. Vi är uppfostrade i olika samhällens syn och tankar. Samhällsutvecklingen har gått mot en större öppenhet. Elza tar som exempel att det förr var det olagligt att misshandla någon på gatan men lagligt att aga sina barn och slå sin hustru. Skillnad på vad som är ok offentligt och vad som är ok privat. De som växer upp idag ser ett samhälle med färre skillnader mellan offentligt och privat. Klart det måste påverka!!

Precis som mail är ett förgånget sätt för våra ungdomar är det samma sak med att skriva in webadresser. Att googla är säkrare. Det finns adresser som kapas, det blir lite säkrare att hitta rätt plats med att googla.

Vi måste våga utbyta erfarenheter med våra elever, då får vi ett kollektivt lärande tillsammans.

Det var olyckligt att man tidigare använde sig av ordet virtuell i digitala sammanhang. Det har gett känslan av att det inte är verkligt. Men en kompis på nätet är lika verklig som en kompis i huset bredvid. Som tur är använder man inte ordet virtuell  lika mycket längre. Vi får sudda bort det ur våra digitala sammahang när vi pratar om sociala medier.

IT är ett verktyg som alla andra är en gammal metafor, IT är så mycket, mycket mer än bara ett verktyg. Listan kan bli så mycket längre av vad IT är än bara ett verktyg.

”Alla är oroliga för att det ska hända mig något farligt, jag är bara orolig för att det inte ska hända mig något roligt.”

Planerar och planerar, hoppas och hoppas, försöker påverka och påverka, om och om igen. Ska det lyckas någon gång? Vi är hela tiden på väg. Ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Men det går ändå åt rätt håll…hoppas jag.

Ibland ser man inte stigen för alla träd som är i vägen, man måste hitta lite omvägar ibland för att ändå komma fram dit man ska. Det finns nog inte så många genvägar att ta men råd och stöd på vägen uppmuntrar att inte ge upp utan att fortsätta kämpa sig igenom snårigheten. Lite motstånd ibland, mycket motstånd andra gånger. Men vi blir fler och fler som letar efter stigen och kan hjälpas åt att hitta den och hjälpas åt att röja undan alla hinder på vägen. Ju fler vi är desto snabbare kommer vi nog framåt ändå.

Trollhättan kämpar vidare, vi kommer nog fram till slut vi med. Och då är det tack vare er alla andra därute som heller inte ger upp och kämpar lika envist och delar med er av era råd på vägen fram. Våra träd som är i vägen ser kanske inte alltid likadana ut, en del är svårare att röja undan än andra. Men vi ska lyckas på något sätt.

keep looking »

•